Vinterbus!

Idag hade jag bestämt mig för att ta hem Milou från Hästön. Eftersom jag köpte både Milou och Mona den 24/12-2013 så har de snart varit hos mig i ett helt år, och då tycker jag att de borde få vara med och fira jul i mitt stall. Dessutom så tycker jag att Milou ska få känna på snön innan den töar bort. Det blev Simba som fick åka till Hästön istället, han har jag kämpat hårt med så jag tycker han borde få en liten semester.

När Milou kom hem så sadlade jag honom och skrittade mot Ewerwindfälten. Milou tyckte vägarna var lite konstiga men annars skötte han sig fint, och jag trodde att det skulle gå bra att skritta ut på ängarna. Men där hade jag lite fel...



Först så tvärstannade han, och jag kände hur varenda nerv i hans kropp spändes och jag tänkte att det kanske ändå var bäst att börja med att skritta på vägarna, men innan jag han vända tillbaka så tog han ett enormt skutt, rakt upp i luften!

Jag klamrade mig fast i manen, och försökte styra honom tillbaka, men det var ingen idé.

Det blev några till galna skutt, men sedan kände jag att han bara ville leka, och då släppte jag lite på tyglarna.

Det avslutades med en galopp på fältet, men sedan vände vi och skrittade tillbaka.

När vi kom till baka så var Milou ganska frysen, han hade varit på den varma delen av Hästön och hade inte vant sig vid kylan så som mina hästar hade gjort, så jag la på honom en liten filt och ett par mysiga benvärmare. Jag var nöjd trots de höga skutten och tänkte, om två dagar är det julafton.

/Ellen

Välkommen Winterhoof och Eveningmist!

Det var en stormig kväll i December och Nanook och Sedna hade slagit läger i Isenskog. Deras två Fjordingar Adela och Ante stod uppbundna runt ett träd nära tältet. Nanook började göra upp en brasa nära tältet och Sedna samlade Isentistlar. Stormen började blåsa upp rejält och hur Nanook än försökte tända elden fick den aldrig upp någon glöd, och Sedna slutade samla Isentistlar eftersom hon nästan inte såg någonting på grund av snön som yrde runt omkring. Då skyndade båda två mot tältet, där det inte blåste lika mycket. Men när de kommit in så kom Sedna på att Fjordingarna inte kunde stå där ute, speciellt inte Adela eftersom hon väntade ett föl. Plötsligt så hördes det ett gällt gnäggande, och Sedna tänkte att det var Adela, och det hade hon rätt i. För borta vid trädet där hästarna stod uppbundna, låg Adela med två små föl. Den ena var en brunblack med ganska lång man och nyfikna ögon, den andra var liten och grå och såg ganska ynklig ut. Sedna gick fram till fölen och klappade de försiktigt bakom öronen, och märkte att båda hade ett konstigt tecken bakom öronen, det såg ut som en liten stjärna, och när hon rörde vid tecknet så blev allting plötsligt ljust, och Sedna trillade baklänges i snön och ropade på Nanook, men när Nanook kom ut så var det starka ljusskenet borta. Eftersom fölen var alldeles för små för att klara av kylan, bestämde sig Nanook och Sedna för att ta in fölen och även Adela fick följa med in. Där inne blev båda fölen varma och efter ett tag kunde de stå upp, men bara några sekunder efter så trillade de ihop och somnade.

Vid Isenport stod nu Nanook och Sedna och bestämde att de skulle sälja de två fölen, som nu hette Winterhoof och Eveningmist var för sig för att ingen kunde tänka sig att köpa båda två. Men de ville ändå att de skulle kunna träffas. Borta vid stigen såg de nu Ellen Diamondheart och Samantha Silvertree, deras nyfunna vänner komma skrittande på sina hästar. De bestämde sig för att fråga Ellen och Samantha om de skulle kunna köpa Winterhoof och Eveningmist. Och såklart kunde de det. Ellen gillade mest brunblacken Winterhoof  som nu var en ganska modig och stark kille, medans Sam föll för den gråa, som var lite osäker men hade ändå bus i sina ögon.

Nu har de fått bra hem hos både Ellen och Sam, och här kommer lite bilder på de.

(Som ni ser har de väldigt roligt tillsammans)

/ Ellen & Sam

Drömmar med vinge sus...

Hej,
som alla vet är det ju snart jul och jag vet att det inte bara är jag som längtar så jag spricker. Det var ju också lucia så jag och min vän Minna Moonstreet bestämde oss för att lussa lite. Det var väldigt mysigt och roligt även fast vi kanske inte var så många... xD. Som ni kommer se så red vi runt i Valedale där det snöade jättemycket och som sagt var det jätte-mysigt. Här kommer bilderna:

Nu får ni också se till att lussa lite före jul.

MVH /Sam och Minna

Om Dreamcake

Hej!
Eftersom servern är nere tänkte jag (Ellen) skriva ett litet inlägg om min älskade Dreamcake. Dreamcake kallas oftast Kakan och är min första häst. Han är väldigt speciell för mig då det bara var han och jag den tiden jag inte var Starrider. Om det är något nytt uppdrag eller något nytt område är det alltid självklart att det är han som ska följa med, nu på senaste tiden när Den gömda dinosauriens dal har öppnat, har jag nästan bara ridit Kakan. Jag är också väldigt nöjd över mitt val över honom, på min första gubbe har jag en apelgrå med vit man, också vid namn Dreamcake, men honom gillar jag inte lika mycket som skimmeln, så man får säga att det var tur att jag bytte ;).

Här kommer lite mer info om honom:

Namn: Dreamcake
Smeknamn: Kakan
Ras: Jorvikiskt varmblod
Level: 15
Övrig info: Kakan är den häst som betyder mest för mig, kanske för han är min första. Han är väldigt snäll och lugn, och otroligt modig som vågat gå igenom alla faror vi har mött, t.ex. Dark core.
 Kakan föddes ute i vildmarken vid Norra länken, men ägdes av Baronessan. När Kakan var 5 år såldes han till en tjej som ville ha en häst hon kunde träna upp ordentligt och sedan åka ut och tävla med. Kakan tränades hårt och blev ganska duktig, men inte tillräckligt enligt tjejen, så han såldes vidare till Thomas Moorland som behövde en häst till sina ridläger.
 De första åren skötte han sig väldigt bra, men plötsligt en dag började han bocka helt vansinnigt, så tjejen som red honom ramlade av och bröt benet. Thomas förstod att han var tvungen att sälja Kakan, men Justin, Thomas son, övertalade honom att ändå ha kvar Kakan i alla fall till nästa ridläger. På detta ridläger kom jag, och Thomas fick en känsla av att jag kanske skulle passa Kakan, och det visade sig att vi gjorde. Några veckor senare fick jag köpa honom.

/Ellen